Yo My Swedish friends!

A Message to My Swedish Readers

​Hej to my wonderful friends in Sweden!

​I have a bit of a secret to share with you all. While I’m writing to you from the States, you might be surprised to know that—besides my own neighbors—you are the ones who read my blog and my book series the most. And honestly? It makes my heart swell.

​You see, I’m Swedish by blood. My great-grandfather brought my grandfather over to America to start a new life, but our roots stayed firm across the Atlantic. There’s still a family house in Sweden with our names carved right into the entrance beam.

​My grandpa never taught me the language (the cheeky old man!), so when he passed, I sat through a service that was half-English and half-Swedish, surrounded by relatives who flew all the way over just to say goodbye. 

I’ve never been to your beautiful country—travel is a bit of a luxury I haven't managed yet—but knowing you’re reading my words makes me feel like I’m finally visiting home.

​When I’m not writing or dealing with life's various "struggles" (and believe me, 

I’ve had my share), I’m out exploring with my camera, geocaching, or just walking until my legs give out. I love entertaining you, and I hope you keep coming back for more.

​Tack så mycket for all the love and support. Tell your friends, keep reading, and maybe one day I'll finally get over there to see that family beam for myself.

​With love and gratitude,

​Andrew

------------------

Ett meddelande till mina svenska läsare

Hej mina underbara vänner i Sverige!

Jag har lite av en hemlighet att dela med er alla. Medan jag skriver till dig från USA kanske du blir förvånad över att veta att - förutom mina egna grannar - att du är de som läser min blogg och min bokserie mest. Och ärligt? Det får mitt hjärta att svälla.

Jag är svensk av blod. Min farfars far tog med min farfar till Amerika för att börja ett nytt liv, men våra rötter stannade fast över Atlanten. Det finns fortfarande ett familjehus i Sverige med våra namn inristade i entrébalken.

Min farfar lärde mig aldrig språket (den fräcke gamle mannen!), Så när han gick bort satt jag genom en gudstjänst som var halvengelsk och halvsvensk, omgiven av släktingar som flög hela vägen över bara för att säga adjö.

Jag har aldrig varit i ditt vackra land - resor är lite av en lyx som jag inte har lyckats ännu - men att veta att du läser mina ord får mig att känna att jag äntligen besöker hem.

När jag inte skriver eller har att göra med livets olika "kamper" (och tro mig,

Jag har haft min andel), jag är ute och utforskar med min kamera, geocaching eller bara går tills mina ben ger ut. Jag älskar att underhålla dig, och jag hoppas att du fortsätter att komma tillbaka för mer.

Tack så mycket för all kärlek och stöd. Berätta för dina vänner, fortsätt läsa, och kanske en dag kommer jag äntligen dit för att se familjestrålen för mig själv.

Med kärlek och tacksamhet,

och Andrew